Fuktbindare i kosmetika: jämför glycerin, sorbitol, hyaluronat och laktat

En fuktbindare behöver väljas för en bestämd formula. Lär dig skillnaden mellan små polyoler, en polymer och ett salt, räkna rätt när råvaran är en lösning och skilj produktens återfuktning från första provets känsla.

Glycerin och sorbitol har små molekyler med flera hydroxylgrupper

Glycerin, även kallat glycerol, är enligt CIR:s kemibeskrivning en triol: molekylen har tre hydroxylgrupper. Den är blandbar med vatten och används bland annat som fuktbindare. Sorbitol beskrivs i ILO/WHO:s kemikaliekort som en sexvärd alkohol och ett hygroskopiskt fast ämne. Dessa identiteter skiljer sig från en oljas fettmolekyler. Ordet alkohol anger här en kemisk ämnesgrupp; det betyder inte att glycerin är samma material som etanol. Råvarans ursprung och dess kemiska identitet ska också hållas isär.

I ett eget jämförelsefall vill du minska upplevd klibbighet i en vattenbaserad provprodukt. Två prover kan innehålla samma angivna mängd handelsråvara men olika mängd ämne om den ena leveransen redan är utspädd. Kontrollera därför koncentrationen innan provplanen låses. Beskriv sedan observationen med gemensam applicerad massa och tidpunkt. Att ett prov känns mindre klibbigt visar inte automatiskt att det återfuktar bättre. Ett material kan också ha flera jobb i en formula, så formulafrågan behöver vara tydlig. CIR:s säkerhetsslutsats gäller de användningar och koncentrationer som bedömningen beskriver; den är ingen fristående garanti för varje egen produkt som innehåller glycerin.

Hyaluronsyra och hyaluronat behöver identifieras med form och molekylstorlek

Hyaluronsyra är en polymer, närmare bestämt en linjär glykosaminoglykan, inte en liten polyol. CIR:s rapport skiljer den från bland annat Sodium Hyaluronate, natriumsaltet. Rapporten beskriver hyaluronsyra som vattenlöslig och tillgänglig som pulver eller vattenlösning. Påståendet att syran i sig är olöslig och bara saltet går att lösa är därför missvisande. Rapporten visar också att molekylstorleken varierar mellan kosmetiska material. Ett gemensamt kortnamn räcker inte för att två leveranser ska jämföras som identiska.

Be därför om ingrediensnamn, materialform och angiven molekylstorlek när den egenskapen är relevant för provet. Skilj ett torrt polymermaterial från en redan tillredd lösning med bärare och eventuella andra beståndsdelar. I ett eget fall byts ett pulver mot en vattenlösning. Då behöver tillsatt vatten och verklig polymermängd räknas om innan konsistensen jämförs. Ett tal om hur mycket vatten ett material kan hålla under ett visst laboratorieförhållande ska inte bli ett löfte om samma hudresultat i alla krämer. CIR avgränsar dessutom kosmetisk användning på hudytan från fillers och andra medicinska användningar. En injektionsstudie besvarar alltså inte automatiskt frågan om en kosmetisk lotion.

Natriumlaktat är ett salt och levereras ofta som en bestämd lösning

Natriumlaktat är natriumsaltet av mjölksyra. Jungbunzlauer beskriver sin Sodium L(+)-Lactate som en vattenlösning med 60 procent ämne och anger användning som fuktbindare i personvårdsprodukter. Detta är en bestämd leverantörskvalitet, inte ett besked om att alla natriumlaktatprodukter har samma koncentration. Mjölksyra, natriumlaktat och en buffrad blandning av dem ska inte behandlas som samma råvara. Den kemiska formen och den levererade blandningen behövs för att förstå vad som faktiskt kommer in i provet.

Ett eget räknefall utgår från att specifikationen uttryckligen anger 60 massprocent natriumlaktat i vatten.5 gram av lösningen tillför då 3 gram natriumlaktat och 2 gram vatten. I ett 100 grams slutprov motsvarar detta 3 massprocent av ämnet. Beräkningen är en förklaring av koncentration, ingen rekommenderad halt. Om den första formulan hade 5 gram av en annan blandning behöver även skillnaden i bärare tas med. Skriv vilken halt som avser handelsprodukten och vilken som avser ämnet. Då går provet att återskapa, och du slipper jämföra en 50 procentig lösning med en ren råvara som om bara ingrediensnamnet avgjorde vad produkten innehåller.

Räkna hela blandningen innan flera fuktbindare kombineras

Massbalansen behöver bli rätt också när två eller flera fuktbindare ingår. Ange först slutproduktens massa och vad varje levererad råvara innehåller. Separera ämnesmängd från mängd handelsprodukt. Kontrollera därefter att summan av alla tillsatser blir den planerade totalmassan. För ett eget hypotetiskt prov med 4 gram av en 85 procentig glycerinlösning är glycerinmängden 3,4 gram. Om resten i exemplet är vatten tillkommer 0,6 gram vatten. Det är ett matematiskt exempel, inte ett påstående om hur alla glycerinleveranser är sammansatta.

Gör samma beräkning för ett polymerkoncentrat eller en annan blandning. När flera tillsatser för med sig vatten kan detta behöva dras från det separat tillsatta vattnet för att hålla slutmassan gemensam. Granska också om leveransen innehåller fler ämnen än de två som exemplet räknar med. En råvara märkt med ett aktivt ämnesnamn kan vara en sammansatt handelsprodukt. För en fördjupning av ett annat vattenlösligt material kan du läsa ektoinets råvaruformer och forskningsunderlag. Att kombinera flera namn på etiketten är däremot inget bevis för bättre återfuktning. En sådan slutsats behöver ett försök som faktiskt undersöker den färdiga kombinationen.

Bedöm känsla, produktstabilitet och återfuktning som skilda frågor

En jämförelse behöver utgå från ett uttalat informationsjobb. Vill du undersöka appliceringskänsla, produktens konsistens eller ett uppmätt hudresultat? De frågorna kräver olika observationer och ibland olika metoder. För ett eget första formulaprov kan du hålla bas, process, provbehållare och bedömningstid gemensamma och ändra en definierad tillsats. Om formulan behöver ändras på flera sätt för att fungera beskriver du istället en jämförelse mellan två hela formulor. Det hindrar att en skillnad tillskrivs en ensam fuktbindare utan stöd.

Läkemedelsverket anger stabilitet och mikrobiologisk kvalitet som delar av produktens säkerhetsunderlag. Ett material som beskrivs som hygroskopiskt ersätter inte dessa kontroller och ska inte automatiskt räknas som produktens konservering. Samma sak gäller ett växtextrakt eller en komplex söt råvara: dess sammansättning och slutproduktens riskbedömning behöver granskas separat. Ett användbart provbesked säger exempelvis att blandningen gav den önskade appliceringskänslan vid den valda kontrollpunkten, medan lagring och annan produktbedömning återstår. Behåll den precisionen i den slutliga artikeln eller produkttexten. Läsaren får då veta vad materialet är, vad formulan undersökts för och vilket underlag som ännu behövs.

Läs vidare: förtjockare och dispergering, mikrobiologisk bedömning, leveransens specifikation och analysunderlag.

Fler guider: Kosmetisk formulering.

För ingredienser som marknadsförs med mikrobiompåståenden behöver du också skilja inulinets råvaruidentitet från ordet prebiotisk. Guiden visar vad ingredienslistan och ett råvarublad faktiskt kan säga om den färdiga krämen.